Kullerstenar

Kullerstenar

Vi lever i det sköra spindelnätets tid

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-09-30 10:59

När bilen ska backas ut från parkeringen utanför min skrivarstuga upptäcker vi det. Glänsande av en motsträvig nattdroppe i förmiddagssolen förbinder ett spindelnät backspegeln på bilen som just ska köra med backspegeln på den cabriolet som står där långtidsparkerad sedan jag berövades körkortet för två år sedan och som väntat ut alla överklaganden till vägs ände och - min sorg.

Vi betraktar ömt det skimrande konstverket, spindeln är naturens egen Giacometto, det trådsmalas egen hovkonstnär; elegant, poetiskt, obegripligt är hennes nät i dess trotsiga skörhet. En gång, påminns jag, körde jag 36 mil med ett nät mellan radiomasten och backspegeln utan att det brast.

Jag tänker vi lever i spindelnätens tid. Tunna trådar håller oss samman. En väv. Än ett tag.

..I politiken utsätts var dag den florstunna skapelse som kallas folkviljan för attacker, inte bara i de gängse skendemokratierna typ Kina, Ryssland, Nord-Korea, Zimbabwe, Saudiarabien etc, utan högst nära oss typ Ungern, Polen, Turkiet och värre så på andra sidan Atlanten. En ordens bärsärkare och notorisk lögnare utmanar i USA värdigheten i det känsliga hittills ändå robusta system som byggts kring den heliga ritual som ett val innebär för ett fritt folk, sökande sitt framtida ledarskap.

Plötsligt känns livet skört i sektor efter sektor – medierna som tappar läsare, välfärden som hukar under nya bördor, kriminaliteten bekämpad av en polis i djupaste kris, den vinstberusade kapitalismen som gjort girigheten till Gud, den nationella säkerheten – ja, vad annat än ett spindelnät övermodigt byggt för att försöka bromsa två bilar på min utfart, är inte den värnplikt som nu återinförs som svar på den ryska nynationalismens våldsexpansion på Krim och i Ukraina…

Spindlar, överallt dessa spindlar. Slitna tunna trådar av respekt och resistens binder oss ännu samman hjälpligt. Naturen svarar på sitt sätt. Sköra sedan 20-30 tusen år tillbaka givna balanser i atmosfären håller på att rubbas av små men under 1900-talet ökande temperaturhöjningar, isberg vid polerna stora som flera Gotland funderar ännu på om det är dags att kalva och förskräcka världshaven... Grundvattenreservoarer töms på fattiga afrikanska kontinenten precis som i det skabröst rika Kalifornien eller varför inte Öland, överallt rapporter om det mänskliga överdådets skilda tipping points på väg att förändra vår fysiska verklighet och hota våra barnbarns framtid, allt vi tagit för givet att uppfyllas till människans och ingen annans förnöjelse…

I sin nya bok talar den framstående fysikprofessorn Ulf Danielsson om ”vårt klot så ömkligt litet”. Han efterlyser en insikt som förlorat sig i dagsaktualiteternas gravitationsfält om vad som håller på att hända. Då går jag ned till mitt källararkiv, asyl för kopior arkiverade av hängivna sekreterare, trötta stenciler av det mesta jag skrivit de senaste femtio åren. Genast jag öppnar dörren kastar de sig över mig – spindelnäten, lägger sig som handfasta dimmor över ett skrivande liv. Väv som fastnar över glasögonen, kliar mig i öronen, kittlar min näsa och budskapet är tydligt nog: det är för sent att städa upp, låt saker och ting ligga, gräv inte i det förflutna, du kommer bara att bli generad av att du inte såg vad som skulle ske och för att du när du verkligen såg inte gjorde allt vad du kunde.

Sådant budskapet i spindelns tid.



  • Comments(8)//bloggen.bertiltorekull.se/#post218