Kullerstenar

Kullerstenar

Två kärnväljares kamp för Hillary

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-11-02 16:37

Washington (YA) Sex dagar kvar till ödesvalet och jag tänker på hur jag vid varje val i USA återvänt till Gunilla och Bill i North Carolina. Hon invandrad småländsk modell som jag en gång jobbade ihop med på ungdomstidningen Bildjournalen, sedermera tolk och briljant översättare av bl a min bok Historien om Ikea, han ingenjör och NASA-tekniker med pionjärens suveräna koll på hur man från satelliter lärde sig bedöma och mäta världsproduktionen av spannmål.

På gamle dar kan de båda betraktas som experter på … indiansk kultur, länge lika hotad och förbisedd som den afroamerikanska eller varför inte som vårt samiska arv. Men förutom att de tillhör mina bästa vänner är de hängivna typiska demokrater. Jag satt på golvet i deras lägenhet på 60-talets mitt i ett starkt färgat bostadsområde nära Capitol Hill och hörde begeistrad president Lyndon Johnson på TV proklamera den stora rättighets- och frihetsreformen för de svarta i Amerika” – en ny tid utan hat och motsättningar skulle infinna sig. Det lät underbart, ja som en dröm.

Men nu är det 2016 och alla stolta värderingar är uppe på bordet för ny köpslagan, en mur föreslås t ex bli byggd längs detta klassiska invandrarlands mexikanska gräns… och just idag rapporterar NY Times och alla större kanaler att förtidsröstningen bland svarta amerikaner går ned 15 procent och äventyrar Clintons seger. Särskilt som den ökar bland vita väljare...

” Vi kommer att jobba som fan för Hillary” säger Gunilla – ja så som hon och hennes man jobbade för Obama, vi var tillsammans även då, eller för Al Gore som misslyckades mot Bush d.y. fastän han vann i röstetal och eller så som de hjälpte till att rösta fram outsidern Bill Clinton i två val efter varandra. Första gången 1992 mot den under året innan enligt alla opinionsenkäter oerhört populäre Bush d.ä. och andra gången 96. De minns det moraliskt politiska trauma då Bill Clinton hotades av riksrättsåtal efter att ha ljugit för kongressen om sin affär med Monica Levinsky, bara en av flera utsvävningar och svek som han gjort sig skyldig till gentemot sin hustru.

Och nu är det henne – Hillary Rodham Clinton - som Bill och Gunilla arbetar för. De har när du läser detta redan röstat – kön ringlade två timmars väntetid lång - , nu ägnar de varje dag åt att gå från dörr till dörr i sin förort, stoppa ner valmaterial i brevlådorna, ringa, knacka på, synas ute på gatorna och utanför deras port står en klassiskt skylt ”Vote Hillary”. Icke en dag före den 8 november har trofasta kärnväljare som herrskapet Alford tid att ägna sig åt annat än att säkra en demokratisk viktoria.

- Vi fruktar en otroligt skrämmande farlig framtid om Amerika väljer fel. Men varje dag försöker vi mobilisera modet att tänka att valåret 2016 snart ska sluta som blott en hemsk påminnelse om hur smutsig politisk propaganda varit nära att riva upp sammanhållningen i ett samhälle. Vi vill in i det sista tro att det går att vända en opinion, uppbåda människors goda vilja att slåss för en bättre värld och skilja på ont och gott...

Det låter högtidligt och det är. Donald Trumps häpnadsväckande, lika kusliga som oförnekliga framgång hela vägen fram till republikanska konventet har nästan skrämt livet ur ett yrvaket Amerika: detta var väl ändå bara bara en grym hallucination! Plötsligt fick gammalt rashat nytt liv, plötsligt ifrågasattes vad som uppfattats som i stål gjutna normer inom säkerhetspolitiken. Heder och ära och anständighet gällde inte längre i det demokratiska samtalet.

Men vem är den Hillary som Bill och Gunilla gör allt för i detta ödesval? Varför tycks hon misslyckas att fånga sin publik medan lögnhalsen Trump fascinerar och trollbinder med sina udda utspel och grova ännu så länge obestyrkta anklagelser mot henne? Varför kan en av samtidens mest meriterade kvinnliga politiker komma att väga lätt mot en politiskt okunnig och skrikig populist? Vem är vad? Som Bob Dylan sjunger:" It ain't me babe.It ain't me you are looking for babe..."

Fortsätt följ min blogg - jag ska försöka ge några tänkbara svar på ödesfrågorna.





  • Comments(0)//bloggen.bertiltorekull.se/#post222