Kullerstenar

Kullerstenar

Från Trump till "trumpet of change"

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-11-04 12:23

Washington. Tre dagar kvar av allt bittrare valkamp, ideliga lika osäkra som finfördelade opinionsmätningar som till sist i sin mångfald säger absolut ingenting eller möjligen att allt kan hända. När jag då ser Donald Trump för fjärde eller femte gången samma dag träda in på ännu en scen med samma smarta svarta keps med orden "Make America great", dra samma råa skämt som förut femtio gånger och göra samma försmädliga grimaser och båda tummarna upp - då åkallar jag i anden den amerikanske pedagogen Neil Postmans klassiker "Underhållning till döds", en bok som indirekt förutspådde fenomen som Trump.

Postmans tes var att hela det moderna mediesamhället till sist skulle formas av de ramar som präglar nöjesindustrin. En skollektion kunde inte pågå mer än högst tio minuter innan det var nödvändigt att hitta på något kul om inte eleverna skulle somna eller marschera ut. Politiken, samhällsdebatten, kulturen skulle långsamt kräva samma scensättning för att överhuvudtaget ges utrymme i folks medvetande.

Politiskt manifesterades denna symboliska koppling mellan show business och realpolitik då USA på 80-talet gjorde en fd skådespelare från Hollywood till president - Ronald Reagan. Jag träffade honom själv i guvernörsresidentet i Sacramento Kalifornien 1968 - jag har en bild av händelsen i mitt arkiv - och han skulle en dag bli en av landets mest omtyckta statschefer.

I Sverige skapades ett länge lätt underhållande politiskt parti när Ny demokrati flamsande och tramsande under ledning av det omaka paret Ian Wachtmeister och Bert Carlsson 1991 tog sig in i riksdagen; i Italien erövrade storskojaren och flicktjusaren Berlusconi med sitt lättsinne och sina miljarder makten och förvandlade den till billig teater som landet ännu ej hämtat sig från. USA har nu fått en driven underhållare till döds i Donald Trump. Han har alla meriter att ge kropp til Neil Postmans teori exempelvis som den man som i fjorton säsonger ledde ett av Amerikas mest populära och brutala tävlingssåpor - "The apprentice", beskådat av miljoner och åter miljoner tittare. Det lades ner först när Trump gick över ett antal etiska gränser i sina uttalanden - inte minst gällde det hans handgripliga syn på kvinnan.

Att hans eget liv mest av allt mer och mer kommit att likna just en såpa glömdes nästan bort i den allmänna kalabaliken, en stor notorisk lögnhals med ett till sprickgränsen uppblåst ego, känd som sin stenrike faders älsklingsson som nästan aldrig tycktes ha gjort en alltigenom hederlig affär, en lysande påhittig och bakslug fastighetsmiljardär som öppet skröt med att bygga skyskrapor med fler våningar i reklamen än i verkligheten, mästerregissören bakom de berömda tävlingarna typ Miss Universom etc

När han uppfylld av sin obestridliga framgång skaffade sig en hävdatecknare döptes hans biografi till "Affärer som konstart". Spökskrivaren Tony Schwartz gjorde sig en mindre förmögenhet - boken blev 80-talets bestseller i genren - men Schwartz ångrade djupt sitt åtagande. Jag satte läppstift på ett svin, beskrev han sin egen bok som fyllt honom med ånger i 30 år. Han har intygat att praktiskt taget ingenting av de storverk Trump beskrev för honom kunde verifieras: nästan allt var ljug i någon form...

Trump förnekade först sitt samarbete med Schwartz men när han insåg bokens succé påpekade han raskt att han själv författat den men bad samtidigt Schwartz skriva en fortsättning vilken Schwartz vägrade. Trump fick fatt på andra författare och hittills har det idag kommit ut sexton (16) böcker om honom, alla i princip variationer på samma tema som den första boken.

Det är denne mytskapare som om fyra dagar kan vara vald till president i världens sakligt sett mäktigaste demokrati. Hur kan det vara möjligt? Svaret är mångskiftande men en orsak kanske är just vårt behov av denna postmanska underhållning till döds. Vi står inte ut med detta tidens världsallvar, med dessa komplicerade villkor för överlevnaden som globaliseringen tydliggjort och där dagens normalgrå politiker tycks sakna de konkreta svaren på alltmer frustrerade medborgares frågor. Så byggdes estraden för en storljugare vilkens lidelse är han själv, mera pengar, vackra kvinnor och enkla lösningar, "fantastiska", ett ord som han själv ofta nyttjar för att beskriva de drömda resultaten av sina tänkta reformer, alla vagt finansierade.

Så förvandlades Trump till en "trumpet for change", en megafon för magiska förändringar han tänker genomföra. Ty allt är som alla vet bättre än att bara fortsätta i gamla hjulspår - förändring, "change", är vad en stor grupp amerikaner längtat efter. Som ett tecken i skyn var det just ordet "change" som var ledmotivet för Reagans politik. You are the change, sa han och pekade på sin publik, "det är ni som är förändringen", och mängden jublade. Jag hörde honom tala på ett torg i Mellanvästern på 80-talet inte långt från klassiska svenska utvandrarbygder.

För att göra bilden än mer komplicerad är det svårt att förneka att Donald Trump precis som Reagan på sin tid formulerar frågor som är relevanta för stora delar av en missnöjd amerikansk publik som tröttnat på det politiska etablissemanget. Nu vänder de sin vrede mot Washington.

Fotnot:Den som vill fördjupa sig i fenomenet Trump kan läsa boken med samma titel och undertiteln "...och vredens Amerika". Den är skriven av de två finska utrikeskorrespondenterna Laura och Saska Saarikoski. De arbetar i Washington för Nordens största morgontidning Helsingin Sanomat. De har följt Trump på nära håll under lång tid. Lysande dokumentär skriven i hög fart.



  • Comments(2)//bloggen.bertiltorekull.se/#post224