Kullerstenar

Kullerstenar

USA: de svarta har utgången i sina händer.

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-11-05 20:34

Washington (SkåneMedia). Två fulla dagar kvar till ödesvalet, brittsommarsol och vänliga vindar får avenyerna närmast Vita huset att andas lummig ledighet inför en politiskt dramatisk sista helg. Runt det just nyöppnade afroamerikanska museet,granne med Washington-monumentet och Lincolns mausoleum,brummar turistbussarna lågmält, jag får av en hygglig skolfröken en åtråvärd fribiljett, alla är egentligen slut, slussas sedan in i hennes långa kö av barn och gamla (som gått fel); plötsligt får jag för mig att den väldiga brunmörka byggnaden, så full av grym historisk symbolik, ruvar över en rykande valhemlighet: är det de svarta väljarnas röster som ska avgöra utgången på tisdag?

Det var ju faktiskt de som gick man ur huse i valen 2008 då Hillary Clinton förlorade, och 2012 då Mitt Romney fick ge upp och landets första färgade president, Obama, tog hem allt i båda fallen. Det fanns distrikt där han fick 99 procent av alla röster. Och nu är det ett tredje val och ett med rasistiska förtecken. Nu gäller det om segregationens fula tryne ska våga sticka ut igen...

Jag har gett mig hit till museet av just detta skäl och för få syna detta den amerikanska förflutenhetens spöke i hela dess förskräcklighet och för samtidigt rasta minnen av egna upplevelser främst från 60-talet, den positiva vändpunktens löftesrika decennium. På köpet får jag känna hur hud kan göra skillnad. Nittioåtta om inte nittionio procent av alla besökare denna solskensdag är svarta, jag dväljs i mitt vita skynke av utanförskap och tänker att så här känns det att vara svart och förbannat annorlunda? !

Nej, så är det inte, det är bara min raska fantasi som löper linan ut. Ingen slår mig, ingen är ovänlig, ingen ser ned på mig, ingen hänvisar mig ens till en särskild toalett för vita gubbar...ingen biffig polis lyfter mig brutalt ur skolbarnsraden..

Det finns över 45 miljoner svarta medborgare i USA, nästan 18 miljoner är röstberättigade, försök att inse att de är alla ättlingar av slavar ,en gång kanske sålda i Afrika och hitfraktade som djur i ruttna skepp... Försök att se att de svartas inkomster ligger mycket mycket lägre än de vitas, försök att inte glömma att de miljoner fångar som sitter i landets många fängelser bara utgör en nedbrytande skamlig förvaringsplats för en överväldigande majoritet av svarta... Och jag läser att under detta palats av förtryckets souvenirer fraktades en gång svarta slavar på en biflod till Potomac för att bygga den blivande huvudstaden och dess spektakulära demokratiska monument Capitol Hill...

Just där - i kongressens egna salar - har det stått en nästan hundraårig strid där in i det sista republikanska folkvalda gjort sitt bästa för att stoppa bygget av ett afroamerikanskt museum - varför skulle just de svarta få ett sådant? Skulle det inte snart stå den ena folkgruppen efter den andra på rad och också kräva liknande...?

Nu minns jag i min självupptagenhet min första resa ned till hatets och guvernören Wallaces diskrimerande regim i Montgomery Alabama;då var det 1965 och jag råkade en dag och kväll bli chaufför för en grupp aktivister för "negrernas" frigörelse - i mitt reportage för den då anständiga tidningen FiB-Aktuellt beskrev jag den hotfyllda känslan av en "vit" polisbil som skuggade oss hela vägen. Det är så länge sedan att de flesta glömt bort att det då ännu var tillåtet skriva "negrer", snart men inte än på ett par år blev begrepp som "black power" normen för att skildra den rasistiska verkligheten.

Och nu, nu återstår det som president Obama uttryckte det i ett lysande tal denna samma eftermiddag på Lafayette-universitetet i North Carolina, bara tre dagar innan det amerikanska folket i val måste avgöra åt vilket håll landets väg ska gå. Mot nytt förklarat ljus eller in mot en mörk återvändsgränd.? Hillary Clinton eller Donald Trump? På våning tre i museet står jag öga mot öga mot bilderna på en av de svarta hjältar jag älskar och som jag intervjuade och bodde hos en natt 1968 - Cassius Clay, Mohammad Ali. Hans mod att gå emot hela dåtidens vita övermakt, dömd till fem års fängelse för vägran att åka till Vietnam och som han sa för att skjuta ihjäl "oskyldiga fattiga människor som inte gjort mig något ont och som är mina vänner".

Mohammad Ali vann. Högsta domstolen hittade i sin feghet inför en upprörd opinion ett svepskäl och annullerade hans straff. När detta skrivs kommer alarmerande siffror som tyder på att valet på intet sätt är avgjort i prognoserna. Chansen att segra i Mohammads anda behöver dock ännu inte vara förbi men sanningen är brutal: det är av allt att döma just slavarnas ättlingar som har frihetens öde i sina händer.

Fotnot:

Valbloggarna från USA är ett spännande samarbete mellan mig och kultur/webb/print- Redaktionerna för KristianstadsBladet, Ystads och Trelleborgs Allehandor. Varje dag en ny rapport med nytt perspektiv från Washington. Kommmentarer välkomnas .





  • Comments(3)//bloggen.bertiltorekull.se/#post226