Kullerstenar

Kullerstenar

...och över Washington föll regnet som tårar

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-11-09 18:39

Lång dags färd mot dubbel natt...

Washington DC, 9 november 2016, dagen efter. Dagen efter i alla tänkbara betydelser. För fåfänga drömmar, för opinionsinstitut, för sunt förnuft och för en konstruktiv demokrati... En lång dags färd mot dubbel natt i verklig och överförd mening och en ny sorts huvudvärk,vi vet ännu inte hur tung. Amerikas förflutna hann ifatt sitt folk - såren var aldrig läkta, sprickorna aldrig riktigt lagade, rashatet tvärtom mer levande än nånsin och en postmodern vrede slog till som en tsunami mot ett etablissemang för vilket tillväxt varit mirakelmedicinen att bota allt ont i samhällskroppen som om pengar kunde frälsa hemlösa själar.

Men alls icke oväntat är allt detta för den som minns exempelvis vad som hände på 1960-talet. Ghettona som brann, Martin Luther King och Bobby Kennedy som mördades eller som Sören Holmberg uttryckt det: "inbördeskriget tog ju egentligen inte slut förrän då" .Och, kunde han tillagt: freden såg underbar ut på papperet, nya lagar stiftades för att befria de hunsade och ge dem rätt och värdighet, de som inte fick åka i samma buss som de vita... Men lagar är ytterst bara ord som måste fyllas med respekt och noga efterföljd.

Så nu är den nye presidenten vald med stöd av Ku Klux Kan, en man med ett ansikte av clown som i spektakulär råhet lovat införa ny hård tortyr i rättssystemet, bygga en mur mot ett fredligt grannland, utvisa miljoner människor som redan sliter hårt i vad de uppfattat som sitt nya hemland, sänka de rikas skatter...Mer än så - han har i all sin absurditet och revanschbehov lovat fängsla och lagföra den kvinna som var hans motkandidat; hans bombasmer och hotelser ska nu få kött och blod och en civiliserad värld fruktar det värsta ty hat skriver onda lagar.

Så långt sorgesången som miljoner människor jorden runt sjunger över en brusten illusion, en förlorad dröm och chans. Nu återstår frågan hur allt kunde ske. Det är en berättigad fråga men en lång historia som i oändlighet kommer att sysselsätta politiker, författare, debattörer och historiker och samhällsforskare. En sak får icke döljas: Donald Trump ställde ett antal relevanta frågor av vikt om arbetslöshet och globalisering och utanförskap. Men hans grova språk i varje tal, i varje hitleristiskt framträdande skapade en draksådd som under överskådlig tid kommer att sätta ett slags vidrig standard för vad man kan och får säga, ljuga och hetsa en publik med.

Man kommer i den allra mest självklara analysen av orsakerna att påminna

om hur FBI:s chef, en republikansk partimedlem men också statens egen kanske mäktigaste tjänsteman direkt under presidenten i valrörelsens avgörande stund då Trump låg mycket illa till efter sina vulgära förlöpningar mot kvinnor, släppte en polisiär anklagelseakt om Hillary Clinton som byggde på insinuationer och helt ogrundade tveksamheter. Det förvandlade USA, frihetens stamort, i ett enda utspel till ett med den ryska Putinstyrda polisstaten jämförbart storebrorssamhälle.

Men detta var ändå bara krusningen på ytan. De rörelser i folkdjupet som speglas av Donald Trumps jordskredsliknande seger är den sura politiska frukten av ett under flera år successivt ökande demokratiskt förfall i USA, drivet av finansiellt starka konservativa krafter. Dess motor, dess bränsle, dess hjärna och iskalla hjärta har varit det republikanska partiets allt råare demonstrationspolitik, dess obstruktion gentemot den folkvalde Obama med centrum i Tea party-rörelsens sjuka yttringar med religösa förtecken.

Sakligt sett måste nu livet gå vidare. Som statssekreterare Hans Dahlgren - en av Margot Wallströms närmaste medarbetare och Olof Palmes handgångne -uttryckte det när vi talades vid igår: Som land har vi förberett oss på också detta nya oönskade scenario. Sverige har och måste ha så goda relationer som nånsin möjligt med USA. Vi vet likväl var vi står. Men ett nytt skede har begynt och världen blir sig aldrig mera lik. Och över den amerikanska huvudstaden faller i denna skrivande stund som tårar det första höstregnet.

Fotnot: denna blogg är skriven och publicerad i tre tidningar Trelleborgs och Ystads Allehanda samt KristianstadsBladet både på papper och webb.



  • Comments(8)//bloggen.bertiltorekull.se/#post231