Kullerstenar

Kullerstenar

En lunch på Trump hotel som valanalys

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-11-17 10:23

Washington DC. Jag ville åt den sista pusselbiten, tänkte jag, för att verkligen få miraklet Donald Trump att börja gå ihop och jag hade två alternativ – ett högkostnads- och ett budgetdito. Det första – att ta in på Trump International Hotel här i stan över natten hade knäckt vilken pensionär som helst, vad sägs om ett dubbelrum för 64.000? Det andra alternativet var rimligare: en salladslunch för tusenlappen, ett lågprisknep att få ett politiskt perspektiv från vilket en man kan förstås som vill göra Amerika stort genom att göra sig själv ännu större, i fastigheter räknat, i hotell, i firmor. I folkligt röstetal slår ju Hillary honom rejält.

Jag tror lyxen, den dyraste, mest glassiga, den skrikigaste sakligt mest påkostade, väl sammanfattar den nyvalde presidentens persona. Att bli störst, vackrast, bäst, längst har präglat hans liv som en lysande pittmönstring på nu högpolitisk nivå, en som Putin, Erdogan etc kan känna igen sig i. T. ex att bygga Manhattans absolut högsta skrapa. Och om inte det räckte för att bräcka andra med samma enkla ambition så ange då som rekord det högsta antalet våningar i en sådan skyskrapa fastän – shit happens! – man i så fall av en tillfällighet måste räkna första etaget som nummer fem för att få kalkylen att stämma. Ty vem – jag frågar vem men Donald vet - vem ställer sig på gatan (One Central Park West), nej ingen ställer sig med bakåtlutat huvud och räknar våningar upp till det njutrum man just reserverat för sig och sin själs och kropps älskade!

Så bjöd jag då min dam istället på lunch på Trump International Hotell Washington DC på 1100 Pennsylvania Avenue NW, ett slags sagoslott mitt inne i staden, fd huvudkontor för USA:s postverk, uppköpt av Trump och grandiost invigt för ett par månader sedan bara som beredskap för chefens akuta planer. Lägg nämligen märke till adressen - bara gångavstånd till Vita huset. Den 19 januari sover Trump och hans Melania en sista natt i sin ägandes paradsvit på hotellet innan de bokstavligt tar stegen över på samma gata för att ett par kvarter bort flytta in i Obamas och Michelles tidigare sängkammare efter inaugurationen den 20 januari.

Så till analysen. Det var inget fel på lunchsalladen som med kaffe och glass i efterrätt gick på en tusenlapp. Inget fel på en perfekt betjäning av två svarta servitörer, inget fel på de övriga helvita gästerna, vid vårt närmaste bord två hängivna trumpianer med triumfens dekaler och språk, helnyktra precis som sin idol, upprymda och glada sedan han så behändigt snöt segern från Hillary.

Donald Trump äger tretton lyxhotell enligt den broschyr källarmästaren förärar mig, sju utomlands, interiörerna överallt ofta bländande i prakt. Just vårt anstolta DC-hotell äger ett atrium som är en himmelsk hallucination, elegant, smakfullt, verkligen en paulun för välbeställt folk. Nå, vi lämnade etablissemanget via samma säkerhetskoll som då vi kom, dvs genom en biffig poliskedja. Därutanför en mur av verklighetens ropande demonstranter, vid varje Trump-hotell hela denna vecka samma visa, poliser, gräsrotsprotester vid entréerna, ja som en lägenhetsvisning som gått lite över styr.

Men så är det: en fastighetsspekulant har tagit över landet och förvandlat det till en enda inverterad empire state building. Vem kan då avböja pappa Donalds krav att också de äldsta barnen som nu tar över skötseln av hans imperium ska få samma insyn i statens affärer som han och Melania?! Full transparens om lämplig hotellmark, prisläge och krediter måste självfallet få gälla i ett familjebolag när farsan nu ryckt upp som VD i den koncern som kallas USA och som på nytt ska bli störst på marknaden. Äntligen.





  • Comments(2)//bloggen.bertiltorekull.se/#post233