Kullerstenar

Kullerstenar

De Syndskadade och Godhetens tyranni

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-12-19 20:05

Dagarna före jul utsätts jag i en massattack för det godhetens tyranni som jag förr förband med min framlidna moder och hennes sätt att under magra decennier uppfostra vår familj i kristlig anda. Attacken har formen av otaliga inbetalningskort till bland annat följande behjärtansvärda mottagare som alla pockar på att få något av mig:

* Mun och Fotmålarna, Svenska Afghanistankommittén, Hörselskadades Riksförbund, Amnesty International, We Effect, Civil Rights Defender, Röda Korset (fyra påminnelser), Naturskyddsföreningen, Svenska kyrkan (två erinringar fast jag gick ur för 60 år sedan), Unicef, Frälsis, Greenpeace, Syndskadades riksförbund … hoppsan!... ”Synskadade” menade jag förstås men anar min moders finger pekande på mitt blödande hjärta genom molnen...

Ty så var det. I hennes ögon var vi alla i någon mening ”syndskadade”; vi häftade i olika individuell och kollektiv skuld – mot mänskligheten, mot naturen, miljön, de fattiga i Afrika, de sjuka, de av krig, svält, jordbävningar och epidemier drabbade, ja, mot själva livet i ett enda paket. Denna ilning av ”synd och skuld ” griper mig ännu när jag möter tiggerskor utanför ICA, COOP och Systemet eller påbyltade varelser av olika kön på trottoarerna kring och perongerna på Lunds C som jag städse passerar. Vad är jag egentligen skyldig dem och världen, med vilken avlat i min privilegierade tillvaro kan jag förtjäna en god jul med gott samvete, mitt i överdådet av gåvor, mat, kärlek, värme?

Bör jag snarare gynna kampen mot temperaturhöjningen kring Arktis än den för skolundervisning åt HIV-skadade barn i Sydafrika via organisationen ”Stars for life” som jag upplevt på plats; eller är det viktigare att stödja ensamma mödrars möjlighet att starta eget i den fattigdomens och ojämlikhetens Indien via ”Hand-in-hand”, båda välgörenheterna startade och delfinansierade av multimiljonärer, den förra av Dan Olofson, den senare av Percy Barnevik. Jag hjälpte båda att skriva deras biografier så jag vet ur hästens mun att detta är två superrika direktörers sätt att söka betala tillbaka något av allt stort livet skänkt dem.

Så vad ska jag då själv slanta upp för att få nåd eller för att göra världen bättre, havet mindre surt, luften renare, tiggarna färre, de hungrande i Aleppo mätta? Då jag tömde min mors byrå efter hennes bortgång på äldrevården hittade jag avierna med vilka hon ihärdigt var månad, ja, ville gällda vad hon tyckte sig skyldig i sin Herre Jesu namn. Otaliga olika girokort men punktligt, och ofta, samma belopp ur hennes änkepension – en demokratisk avräkning på en strävsam medborgares del av skulden till en mänsklighet som inte vet sitt eget bästa men behöver den osjälviska godhetens tyranni för att överhuvud överleva. Ingen kan hjälpa alla, men alla någon med något, sa de på Röda korset när jag jobbade där. Om t ex hundratusen svenska hem idag öppnades för var sin invandrare/ ensamkommande yngling/flicka skulle genom vår flyktingdebatt stråla ett värmeljus av konstruktivt hopp.

En god helg önskar jag Dig som läser detta, jag ser det som om Du just gett mig en julklapp!



  • Comments(4)//bloggen.bertiltorekull.se/#post237