Kullerstenar

Kullerstenar

Du sköna nya gamla värld

InläggPosted by Bertil Torekull 2016-12-27 14:05

Under mina ögon tre julböcker – en som jag läser om efter 40 år, en annan, en roman med deckarstuk, som suger mig åter till mitt yrkesförflutna; till sist en historisk studie som kastar mig rätt ner i ett barndomens tittskåp av sann och skenbar idyll.

Bok nr 1 - Aldous Huxley´s ”Du sköna nya värld” - skrevs 1932 och alltså långt före George Orwells ”1984” och Arthur Koestlers " Natt klockan tolv på dagen" vilkas framtidsbilder krackelerade då muren föll och alla antog att Storebror gått i döden. Huxley´s bok överlever som dystopiskt febermätare på en helt annan diktatur, en som djävulskt fjättrar människan i hennes egen biologi, hennes sexuella fantasi och drömmen om evig ungdom. Här föds människor som i statliga frökontrollstationer och predestineras vetenskapligt till sina platser på samhällsstegen, från botten med dess enkla sysslor upp till en bortskämd överklass som med medicinsk järnhand håller populasen lycklig tills alla avlider rosiga i hyn på rad i döendefabriken till musik, parfymdoft och ändlös TV-show, smärtfria, insomnade i ett rus av drogen ”soma”.

Ett slikt samhälle ger ingen plats för vare sig nakna apor eller Sovjetfabricerade ideal, lika lite som nuets artificiella intelligensmaskiner tillåter avsteg från dess självuppfyllande algoritmer; det går inte att trycka bort en oönskad framtid, den nya despoten, Datorn, beslutar själv vad den vill göra av oss.

Att läsa den ärrade publicisten Mats Lundmans nya bok ”Död vinkel” påminner mig om en annan ond död - papperstidningens. Hur avlägsen framstår inte den framtid jag själv upplevt. Vi journalister födda på 30- till 60-talen fick förverkliga våra drömmar på den bästa av hinderbanor. Dagspressen efter kriget gav utlopp för en kreativ skrivande klass, kom man inte på något eget ”stal” man bara från utlandet. 1976 grundade jag förvisso Dagens industri, skrev dess koncept och körde den de första fem åren men hade dessförinnan lapat grädden från lyckade förebilder typ Wall Street Journal, Les Echos, Financial Times etc, besökte dem alla, de lärde mig basfakta.

Dagens tidningsmakare kan inte ta något för givet, överlever bara i ständig förnyelse så som dagens Di skickligt anpassar papperet digitalt och virtuellt. I ”Död vinkel” skildrar Lundman den udda redaktören Moa Lönn som offer i en sådan process – arbetslös fast erkänd stjärna får hon ta vad som bjuds och som visar sig lika otryggt som vad som senast kastade henne till vargarna. Seriös journalistik lever farligt, inga lågt hängande frukter att skörda, penningen styr. Få författare har vågat närma sig denna nyblodiga slaktbänk för tryckta ord som nu Lundman. Hans nästa projekt vore kanske att skriva skrönan om det råttbo av girig slapphet och obegåvning som röjts i Stampen/ GP, vars anfader Harry Hjörne rimligen vrider sig i graven.

Som på en solig tidsresa närmar jag mig därför språkforskaren Gertrud Pettersson från Lund när hon nu återkommer med ännu en bok om salig Ronneby-Posten, en gång mitt liv- och husorgan. Det är en räddningsbragd i det tysta, finansierad av stadens vitala hembygdsförening, ett äreminne över en journalistik som höll alla småstäder levande likt en respektfull dåtida facebook serverande nuet och demokratin åt medborgarna. Jag läste varje rad tills jag flyttade hemifrån - och blev murvel.

Doktor Pettersson har kärleksfullt avtäckt lokaltidningens kamp med ringa resurser och småstadens idyll där alla kände alla och där det fina borgerskapets alla moderna avlopp gick orenat ut i ån där de fattigaste fruarna klappade sina kläder.Stadens redaktör var förstås del av makten, högerfullmäktige på denna fabriksort (Kockums!)som i decennier styrdes av arbetare med noll revolutionär romantik. På fredsdagen 8 maj 1945 flockades vi, ett tusen invånare, på torget att sjunga alla Nordens nationalsånger tillsammans med alla flyktingar vi tagit hand om, och lyssna på tal av sossehövdingen Thure Andersson som sen blev landshövding. Han tvekade inte att denna dag sända Hans Majestät Konungen ett hyllningstelegram från oss alla och envar. Jag ryser ljuvt vid minnet, döpt som jag är i en gammal skön värld.
Gott nytt år!

-------

"Död vinkel" av Mats Lundman ges ut av Ultima Esperanza books

"I Ronneby-Postens spalter", del 2, av Gertrud Pettersson ges ut av stadens hembygdsförening













  • Comments(5)//bloggen.bertiltorekull.se/#post238