Kullerstenar

Kullerstenar

Vem kollar världen,vad suckar framtiden?

InläggPosted by Bertil Torekull 2017-02-07 21:22

Några barnbarn, vissa med kärestan, bjöd mig i veckan på middag som de i all hast fixade till på kontoret i Stockholm. I tre timmar åt vi gott, drack mycket lite, samtalade desto mer, skrattade och grät ihop och jag förträngde den märkliga känslan att vara upp till 60 år äldre än de andra och ändå en av dem.

Det var en tidsresa genetiskt, socialt och i erfarenheter - jag såg mig själv i deras sköna ansiktens stereoskop, mindes egna brottningar med livet och gladdes åt deras uppbrottslighet: nya jobb, nya uppdrag, nya studier (och kärestor); och som med äldsta dotterdottern, en tre månaders bildningsresa till andra kontinenter för att mogna i sitt beslut att gå in i en kreativ firma som delägare och ledaransvarig...

Jag kände en lycklig avundsjuka. Så kom vi in på nuet, mitt fel, jag reste frågan: förstår de något jag själv kanske inte fattar om allt som händer, hoten, ljuspunkterna? Någon bekände strax färg, förmådde inte ta in allt, osäker på just sitt ansvar och ändå med insikten att underförstått är det ändå ett jag nånstans som betalar priset...

Efteråt, när vi dukat av, diskat, släckt alla ljus, detta härliga slutstäd som utgör varje partys sluss till en ny osäker dag, kom jag att tänka på ett referat jag just läst av Dagens industris konferens ”Världen 2017". Vad 300 proffs i politik, ekonomi, vetenskap, media formulerat, hade skalats ner i nio "bud", trender, iakttagelser:

1. Glöm inte: Miljöförändringarna är den viktigaste frågan, hotet mot barnbarnen;

2. Donald Trump menar allvar mitt i sitt ljug, mitt i sin oförutsägbarhet;

3. Följ hur Europa vänder sig österut, dvs till Kina och att

4. Nato inte har råd med oss…;

5. Fatta att kapitalismen måste (lära sig) hantera klyftorna (när nu politiken sviker);

6. Utgå från att tillväxten fortsätter att vara låg och att 7) marknaden tänker kortsiktigt;

8. Glöm inte att kolla hur städerna driver utvecklingen; vad sker med landsbygden?

9. Till sist: allt blir en kamp om grundläggande värderingar. På liv och död.

Jag repeterade i sängen dessa provisoriska kursangivelser, laddade som de är med komplikationer, svårstyrda och interaktiva energier. Och jag noterade att folkvandringen alla kategorier, detta världens jätteöde som vi förminskar till en invandrarfråga, antingen hade glömts bort eller bara ansågs inbäddat i hela den svåra gåtfulla framtiden. Globaliseringen, stupid!

Jag önskar jag hade befruktats med en vision men sömnen gav mig ingen nåd: var finns idag en allvis vuxenelit, vem kollar världen åt de unga, var finns de som en gång gick i spetsen, förklarandets trygga hemmalotsar, professorerna. Ack, barnbarn, jag borde låtit bli att fråga, nöjt mig med mitt sista stora privilegium att få äta med er, älska och stå er nära.



Skickat från min iPad













  • Comments(2)//bloggen.bertiltorekull.se/#post243