Kullerstenar

Kullerstenar

Låt mig bara inte förväxlas med en vuxen!

InläggPosted by Bertil Torekull 2017-02-25 12:12

En god vän bjuder mig till Teneriffa och jag byter genast skepnad och blir en annan. Den stramt vackra receptionisten på Hotel Isla Bonita bär med sin professionella värme drag av strukturell barnmorska med järnkoll på alla ur charterbussen just förlösta och jag är bara ett av hennes upp till tusen nyfödda veckobarn. Precis som på riktiga BB fäster hon ett plastarmband kring min högra handled och som nr 84058 löper jag därmed ingen risk att förväxlas med någon annan nyfödd; tvärtom förkroppsligar jag nu med min "all inclusive"-biljett reseindustrins motsvarighet till välfärdssamhällets överbeskyddade vårdobjekt, en morsgris in i minsta hudveck noga certifierad.

Koden på armbandet är ett omvänt paradisiskt "I som här inträden"- löfte; fram till utcheck nästa söndag återförsäkras jag i sol och värme och mjukt rullande dyningar materiell njutning 7 gånger 24 timmar - obegränsat med mat, snacks, matvin,öl, läsk, juice, underhållning, pool, wifi, massage etc plus ett flöde av andra erbjudanden att förvandla mig till en dyngvåt varumärkesdröm i ett slags förklätt drogmissbruk.

Utbudet i de rigoröst kundanpassade marknadskvarteren längs Atlantstrandens stupande och klängande gator är överväldigande men hotellets med lysande sömlös logistik ständigt uppfräschade matbord och nyduk slår sina egna rekord frukost, lunch, middag - vid buffén räknar jag till 110 evigt sig förnyande uppläggningsfat varav cirka 22 olika desserter, varje barn kan välja på upp till åtta kakvarianter och glassmixer.

Denna industriellt organiserade hallucination berusar varje år miljoner turister som på öar som den här flyr kyla, mörker och tråkighet. Det förstår jag men söker ändå en algoritm för att ringa in den innersta drivkraften att överlåta sig till denna nästan obscena vällust i en värld som annars sönderslits av terror, krig, hot, konflikter, ja även av svält, fattigdom, hemska sociala sprickor och politiska katastrofer. Två folkvandringar präglar vår tid - nödens och penningens. Å ena sidan har vi vågen av 60 miljoner i världen som flyr sina hem för livet, å andra sidan har vi en massturism av samma magnitud som flyr till ett overklighetens extra allt där man för ett par tusen om dan beviljas en asyl av gränslös frihet och utsvävning.

Jag kan inbilla mig att det i en grym orättvisas perspektiv rör sig om en sorts småfolkets sociala revansch i industrivärlden efter ett världshistoriskt långt moraliskt maraton dikterat i överlevandets blod, svett och tårar. Den under decennier efter andra världskriget så hårt arbetande medelklassen söker mera specifikt i dagens massturism att efterlikna den klassiska överklassens förmodade eller verkliga frosseri från förr då exotiska resmål var reserverade åt de rika.

Eller kanske rör det sig helt enkelt om ett banalt fadersmord som jag och du och alla vi representanter för västvärldens samlade före detta underklasser begår på den stränge Calvin eller den strävsamme dock erkänt njutningsbegåvade Luther eller alla andra möjliga småpåvar som vill reglera våra rörelsemönster politiskt, socialt, ekonomiskt och nu även virtuellt. Befriade från kyrka, stat och annan överhet struntar vi i alla förbehåll, kastar loss från ansvar för planetens öde, från sparsamhet till förmån för våra barnbarn och från plikten att visa allmänt sunt förnuft. Istället: "Välkommen Stora Kalas!"

Den periodiska Festen, Högtiden, Jubileet var människans av hävd accepterade instrument att fly vardagens slit, tristess, armod och upprepningar och blev i bästa fall ett underbart minne utan baksmälla och i sin sparsamma upprepning något att innerligt längta efter när vi i övrigt mist mål och mening med vår tillvaro. Charterresan, summan av de allra sötaste av fåvitska lättköpta illusioner bjuder oss den prolongerade festens möjlighet; dag efter dag kan vi här upprepa den storslagna festen och dess vräkighet som vore den även vardagens egentliga syfte. Det är därför man kan dricka iskylt bubbel på Isla Bonita även till frukost. Ty har du betalt "all inclusive" så är bara vardagen exkluderad och man inte få nog.

Ty så tänker barn. De vill bara ha sötsaker, glass till morgon middag och kväll. Jag ser det i kön i matsalen. Barnen äter inte en tårta, de äter fyra. Därför mönstras vi med vårt plastarmband på turististikens eget BB och förvandlas till bebisar som släppas fria utom all kontroll. I morgonsolen vid poolen ser jag en man med ömhet och känsla smörja in sin jordglob till brunglänsande runda mage som om vore han sitt eget älskade barn att gulla med och han inte kunde få nog av sin dyrt betalda övervikt.

Själv köper jag då en jojjoboll i ett marknadsstånd, en sådan boll man kastar från sig med stor kraft men som tack vare sitt gummiband studsande kommer åter i full fart, ett bollandets perpeteum mobile, full kontroll, varochen sig egen Zlatan. Imorgon går jag till barnmorskan i receptionen för att visa henne vad jag kan, att jag redan vuxit en hel del sedan hon gav mig födelsearmbandet. Och säger hon inte "duktig gosse" så blir jag väldigt ledsen ty även i barnslighet vill jag vara bäst. Men huvudsaken är ändå att inte bli förväxlad med en vuxen.



  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Wilhelm 2017-02-27 13:18

Fascinerande och bedårande beskrivning av ett fenomen vars utveckling vi båda upplevt från dess början

Posted by Johannes Stenberg 2017-02-26 11:43

Bertil du befinner dig i ett välsignat tillstånd, ty hur fastslår inte evangelisten Markus med full kraft i sitt tionde kapitel : »Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till. 15Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin.»