Kullerstenar

Kullerstenar

Att nödstoppa en helt vanlig blogg

InläggPosted by Bertil Torekull 2017-04-20 20:24

Denna blogg kan bli min sista, jag vet inte säkert, van som jag är att bryta upp men även att börja om. I boken ”Uppbrottslingar” skrev jag för tio år sen om konsten att hitta hem just genom att ”bara lämna” – lämna jobb, relationer, positioner, rymma, flytta, emigrera för att, om Gud vill, en dag möta ny frihet, ny lust. Boken trycks ännu ny sakta men säkert, symboliskt nog på ”Sista hoppets förlag”. I klimaträdslans, folkvandringarnas och den artificiella intelligensens tid rör uppbrottet djupast sett något existentiellt i oss, hot, hopp. Det ryms i det lilla som i det stora.

Mitt uppbrott från bloggen bör kallas ”nödstopp”.Det har med terrordådet att skaffa. Inte händelsen i sig utan allt runt. Jag vill bara fly trycket av vad Johan Hakelius i Expressen elegant beskrivit som en sorts CNN-modell. En manisk rapportering av stora och små nyheter, kommentarer, oväsentligheter som bombarderar oss likt strålning från rymden, ett ältande brus av detaljer i stor obegriplighet, händelsernas egen superklåda som blir värre ju mer man kliar och som likt all historia inget man kan köpa en salva för att bli kvitt.

Terrordådet i Stockholm beskriver indirekt Sverige som jordens mest förskonade ”rike”, ordet en markör av ”rikedom” av typ USA där en procent av folket sägs äga lika mycket som de andra 99 procenten. Lika sanslöst rika är vi svenskar globalt sett om nu frid, välfärd, tillit, hållbarhet, natur, rent vatten, hygglighet, utrymme med plats för även låtsasproblem och självupptagenhet får räknas in i saldot.

Jag tänkte på denna vår samlade förmögenhet av oskuld när på kvällen efter dådet Stefan Löfven trädde fram inför folket som en nästan vuxen statsman, uttalande den magiska självklarheten att landet nu gick före den pågående partikongressen. Jag skrev genast ned en tweet jag sen aldrig sände iväg på temat ”litet terror till och (s) vinner valet och Löfven kan regera utan att bry sig om vare sig SD, Batra eller mp.”.

Ungefär så.

Kanske var det också i samma stund det gick upp för mig att mitt skrivande behövde ett nödstopp för att inte förvandlas till ännu en raljant produkt som i Donald Trumps anda summerar världens vånda i arga eller putslustiga tveksamheter, twitter - den nya tidens torftiga substitut för vad som förr hade varit allvarsord från högsta håll. Jag fastnar själv i den publicistiska färdigmaten fast jag efter ett långt liv i Ordets tjänst borde lärt mig allt om dess fullkorniga potential.

Men det händer för mycket på en gång och kommenteras mer än det händer men kanske är jag helt enkelt för gammal att hänga med. Plötsligt längtade jag intensivt efter att skaffa mig distans, sluta skriva, slippa yttra sig (som om någon brydde sig…), vila i alltet. Är det ett rimligt skäl att göra nödstopp? Man kan undra.

I oumbärliga ”Forskning och Framsteg” (nr 4/17) läser jag om otroliga teleskop på Onsala-halvön som via ett internationellt nätverk kommer att kunna avläsa spår i rymden långt bortåt universums födelse. Forskarna är upprymda (!) över detta nya argusöga men ställer själva en ödesfråga som är giltig även i vanliga människors nu: Hur hantera all information vi tar emot -den längs nyhetshorisonten, den däruppe? Enligt forskarna saknas datakraft att ens tolka bråkdelen av allt ofattbart de ser eller tror sig få se - deras resa mot oändligheten har ju bara börjat.

Så kan även vetenskapen dränkas av information, dock hav tröst: universum ligger kvar som sin egen gigantiska back up, alla svarta hål intakta! Jag gör en något ovig parallell till det överflöd av fakta och åsikter, inklusive ”alternativa fakta” och propaganda som vid varje stor händelse förmörkar vårt förstånd, vi saknar ännu instrumenten att i grunden sammanfatta, förstå vad vi behöver förstå. Både vi och vetenskapen kan ropa på ett ”stoppa världen, jag vill inte hoppa av men på” för att fatta. Man ville be någon lugna ner berättelsen så våra hjärnor hunne med och AI gåve oss tolkrobotar för att dra slutsatser av även livsfarliga fynd.

I avvaktan på ett sådant språkmirakel har vi – tänker jag uppgivet – som mellanmål i civilisationen fått twittret. Denna Amerikas gåva, ett tungomål som av en president kan förvandla verkligheten till vilket mentalt tvättmedelsmärke som helst eller funka som plockgodis av lögner och inbillningar; samtidigt förminska vårt demokratiska samtal till slogans och stora mäns tomma avrop till varandra från maktens minareter.

Så tänkte jag och därför meddelar jag nu medvetet patetiskt mina läsare att jag tar en paus för begrundan. Kanske behövs en ny sorts blogg med annat stuk, en ny skribent, det kan finnas även andra förklaringar om varför – det är inte rimligt att belasta någon med en 85-årings olidliga börda så här på gångavstånd till kyrkogården. Jag återkommer om jag inte överlever abstinensen att inte skriva dagligen, hör av mig, eller inte alls och därför, när jag rensat mina tankars hårddiskar, bytt tempo, nollställt de program av åtaganden jag tror mig styra över och sen jag hunnit ladda ner försummade och efterlängtade referenser; jag vill lära mig höra bilderna i mitt inre och se rösterna nu när jag döv och halvblind måste testa allt.

Passar jag inte på att göra detta just nu i vårens tid kommer jag en morgon att vakna med en kropp som inte vill stiga upp och en blick som bara gitter se väggen trots att Östersjön ligger där utanför mitt fönster lika solglittrande förförisk ena morgonen som stormsprunget vred den andra dödssvarta natten.

Ingen slutdeklaration mer än så. Men meningen med nödstoppet är förstås sökandet efter en annan mening. Se där mitt högmod!
..............................................................................................................................

.Fotnot: ”Sista hoppets förlag” heter egentligen ”Ultima Esperanza Books”, grundat av Mats Lundman, en av mina många lysande fd medarbetare. ”Uppbrottslingar” går att köpa av honom om någon vill. 200:- inkl frakt.





  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.